Det har funnits några nöjesfältsspel genom åren. Theme Park, Rollercoaster Tycoon, och Planet Coaster för att nämna några. Vad de allra flesta har gemensamt är att de försöker vara någorlunda verklighetstrogna när det kommer till parkhanteringen. Park Beyond försöker sig på en ny rejäl snurr, à la tekopparna, på åkturerna.
Och det krävs nog något speciellt för att slå sig in i denna genre nu för tiden. En genre som hade sin storhetstid för årtionden sedan. För förutom Planet Coaster är det inte direkt något spel som nått några framgångar. Parkitect fick fina recensioner för fem år sedan, men nådde aldrig ut till den stora massan och har nu på Steam 200 till 300 dagliga spelare att jämföra med Planet Coaster som har tio gånger så många. Annars är det torrt på den fronten. Utvecklarna Limbic Entertainment vet så klart detta och valde att satsa på en blandning mellan den klassiska formeln och ren och skär galenskap.
För i grund och botten är det en vanlig parksim. Öppna butiker, åkturer, berg-och-dalbanor, anställ städare, håll ekonomin på plus och så vidare. Det finns de klassiska sakerna som piratskepp och pariserhjul och det hade varit ett helt okej spel om de bara hade hållit sig till det beprövade. Men vad händer om vi sätter en riktig kanon på den där berg-och-dalbanan och skjuter vagnen helt fritt i luften över till nästa del? Eller om piratskeppet delas på tre helt plötsligt när det svingas runt och blir attackerat av tentakler? Eller varför inte ta pariserhjulet och lägga till fler hjul på samma attraktion, som nån typ av kugghjul? Det är såna saker som tar Park Beyond över det där guppet till att kännas speciellt. Jag har alltid varit ett fan av denna genre och det är kul att få prova på saker som inte är så förväntade.
Ett bra ställe att komma igång och lära sig grunderna är kampanjläget. Hela berättelsen är grundad på att den stora koncernen Cloudstormer nu är lite på dekis och behöver något nytt för att bli vad de en gång i tiden var. Och den som ska rädda dem är så klart vi spelare. Det börjar med att en av de anställda hittar en av våra ritningar vi gjort i vår lägenhet och vi får direkt chansen att träffa cheferna Phil, som är en riktig gammal galning som vill se allt nytt och spännande och farligt, och Izzy, som är den mer seriösa och försöker hålla budgeten ovan vattenytan.
Karaktärerna är hyggligt skrivna om man nu tycker att sånt är viktigt i ett spel om karuseller. Det börjar simpelt med hur du drar gångvägar, placerar attraktioner och butiker och så vidare. Därefter kommer direkt ett val om vilken målgrupp du vill satsa på för den första parken. Spelet delar nämligen in besökare i tre olika kategorier, vilka är familjer, tonåringar och vuxna. Dessa tre grupper gillar nämligen olika saker. Varje butik och attraktion visar hur mycket dessa grupper tycker om den och om du försöker locka mer vuxna kan det vara bra att sätta ut en butik som säljer kaffé, vilket de vuxna älskar, men familjer (barn) och tonåringar hatar. Lugna åkturer är favoriter hur familjer, men inte hos tonåringar som istället gillar farliga grejer och energidrycker. Det är aldrig förvirrande om vem som gillar vad utan det är alltid klart och tydligt visat. Kampanjen är uppdelad i åtta olika kapitel med svårare och svårare utmaningar. Jag hade gärna sett en längre kampanj och jag hoppas att det kommer att läggas till mer så småningom.
När du har klarat av, eller känner dig klar med, kampanjläget kan du hoppa in i sandlådeläget och skapa dina egna drömmars nöjesfält. Det finns 26 olika kartor att välja mellan vilket så klart är en stor mängd. Tyvärr finns det dock inga automatiskt genererade kartor eller möjlighet att ändra någonting innan du börjar spela varje karta. Det som går att ändras är hur mycket pengar du starta med, svårighetsgrad och liknande. Väl där inne går det att forma parken lite hur du vill med olika verktyg för att justera landmassor, lägga till vatten och annat. Sånt som vi är vana att se från liknande spel. Detsamma gäller att forska fram nya attraktioner. Det görs genom att nå nästa parknivå som grundas på renlighet och rolighet.
Och för att öka på det roliga för besökarna kommer de tidigare nämnda modifieringarna in i bilden. Dessa kallas för "impossifying" och gör det omöjliga möjligt. Förutom att ha olika målgrupper har varje attraktion också tre attribut för lönsamhet, häpnad och kul. Piratskeppet börjar till exempel med tre, ett, och fem på denna skala. Men genom att impossifiera skeppet blir det nya numret fyra, tre och sju genom att skeppet nu delas i tre, vatten läggs till under skeppet och tentakler dyker upp på sidan. Alla attraktioner får såna här galna nya grejer och det är underhållande att se. Det är det också när man uppgraderar de anställda. Dessa kräver bara en full stapel av poäng man samlar på sig jämfört med attraktioners fem nivåer och butikers två. Så du måste vänta längre på att kunna uppgradera en åktur jämfört med anställda. Uppgradera en städare och denne kommer få en eldkastare för att förinta sopor. Detta gör att jag ville fortsätta spela för att kunna uppgradera varenda åktur bara för att få se vad som skulle hända.
Vad jag saknar är lite mer från management-sidan. Det går att ändra priser och annat, men den sidan av spelet är inte så djupt det hade kunnat vara och det känns att spelet mer är utformat för att ha kul än för att sitta och pilla i menyer. Något som behöver pillas med är gångvägarna. Dessa kan ibland vara frustrerande svåra att lägga då det antingen är för högt eller för lågt eller något hinder i vägen. Dessutom är inte mekaniker alltid så smarta och vägrar att fixa den där trasiga åkturen som bara står och kostar pengar och istället vandrar iväg för att meka lite med en alldeles välfungerande butik. Det ska tilläggas att jag fick tillgång till spelet efter lanseringsdatum och hade då ett par rejäla patchar att ladda ner. Jag har läst att många som spelade innan dessa patchar hade stora problem med buggar. Hittills har jag inte stött på några bekymmer på PC-versionen så förhoppningsvis är dessa fixade nu.
Park Beyond är inget som kommer förändra hela genren, men det är ett roligt sidospår som inte är lika seriöst som andra spel. Det märks att det är skapat för att ha kul och för att vara lite småtöntigt på ett bra sätt. Att skjuta folk ur kanoner under deras berg-och-dalbanetur eller ge mekaniker robotarmar är något man inte har chansen att göra varje dag.